Framtiden är ljus.
2008 är över, slut. 2008 är nu det förflutna, något man bara kan blicka tillbaka på och minnas.. 2008 för mig var troligtvis det mest tumulta året i mitt liv hittils, på både gott och ont. Väldigt mycket lycka, ofattbart mycket gråt. Enorma sorger, nedslag, förluster. Skratt, kärlek, trygghet. Gjorde man något under 2008 som var värt något? Det kan jag inte påstå. Det enda 2008 gav mig var att jag hade konstant ont i hjärtat. Kärlek är livsfarligt.
Jag kan nog däremot våga mig på att påstå att jag lärt mig lite om mig själv, lärt mig lite mer om prioriteringar. Kanske växt lite mer som person, hittat mig själv litegrann.
En sak jag garanterat kan säga om 2008, är att jag troligtvis träffat dom absoluta underbaraste och finaste människorna
som finns.
4 Januari 2009, och jag vet äntligen vad jag vill. Jag vet vart jag vill komma, vad jag vill göra. 2008 om något lärde mig att 1 år är ingenting egentligen, det är bara 1 år av hela ditt liv. 2008 gjorde jag ingenting vettigt överhuvudtaget, ingenting som är värt något, inget som spelar någon större roll. 2009 ska bli det motsatta, 2009 ska bli allt. 2009 ska bli året då jag tog mig från ingenting och gav mig själv allt.
Ska nu citera lite sms jag skickade med en vän inatt;
- Vi kan antingen ruttna bort, tycka synd om oss själva och dränka alla våra sorger i alkohol eller så kan vi gå ut i världen, vidga våra vyer, och försöka hitta en mening med oss själva. Vi kan bli lyckliga, trivas i vårat egna sällskap, älska oss själva och få tillbaka glimten i ögat efter 2008. Bli någon vi kan vara stolt över, vara självständiga istället för ständigt beroende av någon annan. Sanningen som dom flesta av oss lärt oss vid det här laget är att ingen annan kommer göra oss lyckliga, vi måste göra oss själva lyckliga. Vi kan inte heller göra någon annan lycklig såvida vi inte ger oss själva den lyckan först. 2009 är året då vi börjar fundera på vad vi verkligen vill, och börjar ta lite ansvar för oss själva och livet som kommer. Att ägna 1 år till att göra sig själv lycklig, sätta sig själv i första hand, är ingenting. Jag spenderade hela förra året med att inte uppnå något överhuvudtaget förutom att jag utsatte mig själv för extrem smärta, och för vad? Varför? Hade jag inte kunnat spendera det året med att göra något betydligt mycket bättre?
Jag har varit en idiot, jag har låtit någon annan definerat vem jag är. Nu är det dax för mig att räta ut mig själv, nu kommer det inte finnas något över till någon annan för jag kommer ge hela mig och allt jag är - bara till mig själv. Kanske kommer jag någon gång i framtiden kunna dela med mig av mig själv igen, till någon annan. Men just nu, idag, i år, då sätter jag mig själv i första hand. Mina drömmar och mina behov ska få ta plats, och vi ska bli lyckliga.
Jag tror inte fullt ut på uttrycket 'Ensam är stark', jag tror att man definitivt ska kunna luta sig mot någon annan när det behövs, att man ska våga ta emot hjälp när man behöver det. Däremot säger jag såhär 'Ensam kan vara STARK!'. Många definierar nog ensamhet som svaghet, rädsla, bland många andra saker. Jag tror att om det krävs att man är ensam, eller om man är 2, man kan vara lika stark ändå. Tror varken det behöver vara bättre eller sämre. Är man bland vänner behöver man aldrig vara ensam.
Låt aldrig din partner eller annan karaktär i ditt liv definera vem du är, eller dina mål och drömmar. Du kan uppnå precis vad du vill, jag har aldrig förstått dom orden förren nyligen.. Men jag tror att man måste börja med att bli bekväm med sig själv, och viktigaste av allt så måste man älska sig själv.
Det var allt från mig, tack :)
Jag kan nog däremot våga mig på att påstå att jag lärt mig lite om mig själv, lärt mig lite mer om prioriteringar. Kanske växt lite mer som person, hittat mig själv litegrann.
En sak jag garanterat kan säga om 2008, är att jag troligtvis träffat dom absoluta underbaraste och finaste människorna
som finns.
4 Januari 2009, och jag vet äntligen vad jag vill. Jag vet vart jag vill komma, vad jag vill göra. 2008 om något lärde mig att 1 år är ingenting egentligen, det är bara 1 år av hela ditt liv. 2008 gjorde jag ingenting vettigt överhuvudtaget, ingenting som är värt något, inget som spelar någon större roll. 2009 ska bli det motsatta, 2009 ska bli allt. 2009 ska bli året då jag tog mig från ingenting och gav mig själv allt.
Ska nu citera lite sms jag skickade med en vän inatt;
- Vi kan antingen ruttna bort, tycka synd om oss själva och dränka alla våra sorger i alkohol eller så kan vi gå ut i världen, vidga våra vyer, och försöka hitta en mening med oss själva. Vi kan bli lyckliga, trivas i vårat egna sällskap, älska oss själva och få tillbaka glimten i ögat efter 2008. Bli någon vi kan vara stolt över, vara självständiga istället för ständigt beroende av någon annan. Sanningen som dom flesta av oss lärt oss vid det här laget är att ingen annan kommer göra oss lyckliga, vi måste göra oss själva lyckliga. Vi kan inte heller göra någon annan lycklig såvida vi inte ger oss själva den lyckan först. 2009 är året då vi börjar fundera på vad vi verkligen vill, och börjar ta lite ansvar för oss själva och livet som kommer. Att ägna 1 år till att göra sig själv lycklig, sätta sig själv i första hand, är ingenting. Jag spenderade hela förra året med att inte uppnå något överhuvudtaget förutom att jag utsatte mig själv för extrem smärta, och för vad? Varför? Hade jag inte kunnat spendera det året med att göra något betydligt mycket bättre?
Jag har varit en idiot, jag har låtit någon annan definerat vem jag är. Nu är det dax för mig att räta ut mig själv, nu kommer det inte finnas något över till någon annan för jag kommer ge hela mig och allt jag är - bara till mig själv. Kanske kommer jag någon gång i framtiden kunna dela med mig av mig själv igen, till någon annan. Men just nu, idag, i år, då sätter jag mig själv i första hand. Mina drömmar och mina behov ska få ta plats, och vi ska bli lyckliga.
Jag tror inte fullt ut på uttrycket 'Ensam är stark', jag tror att man definitivt ska kunna luta sig mot någon annan när det behövs, att man ska våga ta emot hjälp när man behöver det. Däremot säger jag såhär 'Ensam kan vara STARK!'. Många definierar nog ensamhet som svaghet, rädsla, bland många andra saker. Jag tror att om det krävs att man är ensam, eller om man är 2, man kan vara lika stark ändå. Tror varken det behöver vara bättre eller sämre. Är man bland vänner behöver man aldrig vara ensam.
Låt aldrig din partner eller annan karaktär i ditt liv definera vem du är, eller dina mål och drömmar. Du kan uppnå precis vad du vill, jag har aldrig förstått dom orden förren nyligen.. Men jag tror att man måste börja med att bli bekväm med sig själv, och viktigaste av allt så måste man älska sig själv.
Det var allt från mig, tack :)
Kommentarer
Trackback
