makemeinsane

ibland känns det som att det fan vore bättre om man bara gick och självdog. jag är så trött på alla problem, så trött på aldrig kunna slappna av för det är ALLTID nåt. så jävla trött på att inte ha en enda enda enda jävla krona. det enda som betyder något är Tyson.. Han gör allting värt allt.. Han är så fin och go och lycklig och underbar och trygg och duktig. Jag har bara haft honom i 2 veckor imorgon, när jag hämtade honom klarade han inte ens av att vara utomhus utan att få panik för han var inte van vid kylan och snön. Nu tycker han iallafall om att vara ute korta stunder och leka med snön ibland, han går så fint i koppel och har inga problem med halsbandet. Han äter jätteduktigt, ungefär 4dl mat om dagen. Han får ingenting annat, om han varit duktigt och inte tiggt mat av mig när jag ätit så brukar jag lägga lite av det jag ätit i hans matskål sen. Han är helt GALEN i att slicka och bita på saker, ska smaka och känna på allting, upptäcka och utforska. Han sover på sin bädd på golvet bredvid min säng, på morgonen brukar jag ta upp honom en stund så ligger vi och 'morgonmyser'. På dagarna får han ligga i soffan med mig. Han är såklart inte heller rumsren än.

Han tycker jätte mycket om katter och hundar och han älskar människor och tycker dom är jätte roliga. Han sover mest hela dagarna, sen busar vi.. Det enda 'jobbiga' är att han fortfarande inte lärt sig att man inte kan bitas när man leker, så som han gjort med sina syskon och mamma när dom lekt. Jag har hål i mina kläder och blåmärken på knäskålarna och sår på händerna kan jag säga :P Men så är det ju, han är bara en liten vovve och förstår inte människospråk.

Jag vägrar uppfostra honom med våld, det ska gå långt innan jag trycker ner honom. Jag vill inte ha en 60kg hund som har lärt sig att våld är lösningen på en konflikt. Det räcker med att man ryter till eller ställer sig upp bredbent och rak i ryggen och tittar på honom för att han ska förstå. Vissa kan även tycka att det är 'sött' att han bits och nafsar och trigga honom till det men kan lova att man inte vill ha det beteendet när han är stor.

Det som är tråkigt är när folk inte kan acceptera att han är valp, han kissar å bajsar inne ibland och han leker på det sättet han tror är rätt, dvs skäller och bits. Man måste se skillnaden på lek och aggression.

Han väger bara 6kg men det börjar ta på knäna att bära honom upp och ner för alla mina tusen trappor flera gånger om dagen. Men jag gör det hellre nu än låter honom få ledskador och höftproblem och får bära honom när han väger 6 gånger mer och inte klarar av det själv för att han fick överanstränga kroppen när han var valp.

Jag är väldigt känslig när det gäller att lämna honom ifrån mig, han har sovit hos syrran 1 gång och då hade jag jätte mycket ångest. Jag vill inte lämna honom ifrån mig alls, för jag vet inte hur andra reagerar om han kanske bits eller skäller. Just nu skulle jag bara våga lämna honom hos mamma å syrran. Han lyssnar verkligen på sin mormor, så fort hon ryter till så slutar han busa :) Och han ÄLSKAR att vara hos linda å tommy, så fort han märker att vi är på väg dit blir han jätte glad och sen får han lite rus, kanske för att han älskar att göra ifrån sig på deras dörrmatta ;P

Hittils kan han iallafall sitta jäääätte fint, gå i koppel, ligga, äter jätte bra, sover i massor, sover själv på natten och paniktigger inte när man äter (även fast han är lite sugen) ;)


Nej nu orkar jag inte skriva mer.. Jag är trött. jag är fattig. jag vill ha ett jobb. jag har panik. mår psykiskt dåligt. YÄS.


Adjöken fröken..