makemeinsane

Eftersom jag inte har råd att köpa en valpbok till alla jag känner så gör jag en egen bok här istället med hjälp av google. Tyson är 3 månader gammal på måndag, alltså 12 veckor.


RUMSRENHET:

När du får en valp måste du tänka på att den aldrig tidigare varit rumsren. Den har gjort ifrån sig så fort den har känt att det har behövts. Då den var riktigt liten gjorde mamman rent efter den. Blir du arg för att valpen kissar på mattan förstår den inte varför du blev arg. Ingen tidigare i hans liv har ju reagerat i en sådan situation. Därför får du inte bestraffa valpen då han kissar inne.

Med rumsrenhet menas att valpen får mer och mer kontroll över framför allt den slutmuskulatur som kan stänga av eller öppna tarm och blåsa. Den helt lilla valpen kan inte med viljan klara att hålla sig, utan trycker det på så rinner det ut. Men med lite tid lär den sig att hålla igen. För att valpen ska få en chans att under någotsånär lagom tidsperiod få kontroll över blåsa och tarm, måste den vara lugn och harmonisk. Blir den nervös kan den inte hålla sig. Se tex. på en valp som blir rädd eller glad - den skvätter några droppar genast. Den mista upprördhet gör att den inte förmår att hålla tätt. Behandlar man valpen på ett sätt så att det bli nervös, får man alltså lätt rumsrenhetsproblem.

Bestraffar man valpen för att den kissar inne, blir den lätt nervös. Den vet ju till en början inte varför den straffas, utan tycker att den blir anfallen av husse eller matte utan orsak. Att den kryper ihop och ser ut som den skäms får man inte låta sig luras av. En hund kan inte skämmas. Då den kryper ihop visar den bara underkastelse. Det gör den för att visa att den ger sig och vill bli skonad. Dessutom lär man sig inte mycket genom ett straff. Man lär sig inte mycket genom att få reda på vad man inte får göra, utan mer genom att få reda på vad man ska göra istället. Dvs. genom belöning och uppmuntran lärs ett beteende in lättare.

Det kan ta 6-8 månader innan en hund är helt rumsren.


VALPAR BITS OCH NAFSAR:

Hundvalpar är söta. För det mesta jättesöta. Det är väl av den anledningen man står ut med dem. Valptiden är omsvept i ett rosa skimmer. -Det ska bli så roligt och sött med en valp i huset! Bli inte förvånad om dina föreställningar om den härliga valptiden ändrar karaktär. Valpen är ett litet monster i söt förpackning. Den bits. Ibland riktigt hårt. Alla valpar bits, men hur mycket de tar i och hur ofta kan variera. Akira var ett bitmonster, en pestvalp som jag kallade henne. Det gick inte att kela med henne, hon svarade med att hugga tag i närmaste kroppsdel med sina små sylvassa tänder. Vissa säger att det är valparnas tänder som kliar och att det är därför de biter i allt och alla. Det jag märkt är att ju fler nya tänder som dyker upp desto mindre benägen är valpen att bitas. Men det kan ju ha att göra med åldern också, att valpen helt enkelt blir äldre.

Hur som helst står du nu med din valp vid din sida och du är förtvivlad. Valpen biter sönder dig och din inredning. Den biter så hårt att blodet flyter. Detta var jag oförberedd på. Alla valpar jag träffat har förvisso givit mig bett, men de har aldrig punkterat huden. Men det gjorde Akira, hon högg ordentligt och det blödde. Vad gör man i en sådan situation, när man börjar tycka att ens söta valp egentligen är en pest och plåga? Även här finns det en mängd olika idéer och metoder. För oss har det aldrig varit ett alternativ att bråka med valpen. Dra i nackskinnet, knäppa på nosen eller nypa i baken. Hon slutade bitas ändå. Men visst, olika hundar kräver olika hård behandling. Dock vill jag påpeka att Akira är en väldigt tuff dam som inte ger sig och visar underlägsenhet i första, andra eller tredje taget!

För att få någorlunda bukt med de hemska tänderna strösslade vi hemmet med tillåtna saker. På så sätt fanns det nästan alltid någonting till hands att stoppa i munnen på henne när hon kom med gaddarna i högsta hugg. Men ibland räckte inte det. Hon hade bestämt sig för att det var KÖTT hon var ute efter. Mitt kött, eller möjligtvis husses. Då fick hon vara för sig själv. Fullständigt ignorerad. Om man hade långbyxor och strumpor på sig kunde hon attackera dem en stund, men när det önskade resultatet (att matte blev sur och började skrika och gorma) inte ville infinna sig gav hon upp. Gick därifrån och busade med någon leksak i stället. Ignorera valpen genom att göra något för den totalt ointressant, som att diska till exempel. Eller sitta framför datorn och surfa, eller spela TV-spel. Är valpen på det humöret att huggtänderna skall placeras i hälsenan oavsett vad som händer, får du ignorera valpen på det hårda sättet: gå på toaletten! Försvinn från valpens åsyn. På ganska kort tid kommer du troligtvis ha en ganska olycklig valp som inte längre bara är intresserad av dig för att sätta tänderna i. Ett kraftigt -NEJ!!! kan hjälpa på så sätt att du markerar att detta beteende inte är önskvärt. Jag tror att man bör markera, men man får också vara beredd på att det kanske inte alltid hjälper. Skrik till högt, visa att det gör ont. Dock måste det påpekas att detta inte haft någon avgörande inverkan på min valp. Hon är inte typen man skrämmer. Snarare kan vissa valpar eggas av gormet. Andra kanske det räcker att titta elakt på så slutar de. Det är så olika. Min skräck var att Akira skulle tappa förtroendet för mig om jag slet i henne för mycket. Men hos många valpar kan nog en rejäl markering sätta vissa gränser. Var dock beredd på att det tar ett tag för valpen att förstå.

Så kom då den där dagen, när hon var ungefär fyra månader. Hon slutade bitas nästan helt. På en vecka. Det bara försvann. Till alla olyckliga valpägare där ute som sliter sitt hår: DET GÅR ÖVER! Det går knappt att föreställa sig, en liten kelig valp istället för en fingerätande gräsklippare. Härda ut, det är helt i sin ordning att valpen trakasserar familjen med sina sylar. Om någon månad har ni glömt hur det var, bara ett eller annat ärr påminner er om den där jobbiga tiden. Vem vet, kanske kommer ni också att minnas valptiden som härlig och alla missöden är som bortblåsta.


BLANDAT:

Ta t.ex. tuggning. Det är någonting som du kan förvänta dig att valpen kommer att förkovra sig i, eftersom det ingår i valpens utforskning av omgivningen och nya saker. Orsakerna till tuggning kan variera, och det kan t.ex. bero på valpen är uttråkad eller får nya tänder, att den söker uppmärksamhet eller är stressad på grund av att den lämnats ensam.

Bland favoritartiklarna finner du kuddar, skor och olika möbeldelar som stolsben. Därför är det viktigt att du lär valpen vad den får och inte får tugga på. Hundar har ingen medfödd förmåga att kunna skilja på vad de får tugga på.

Och när den tuggar på fel saker? Ignorera det. Du hörde rätt. Ignorera det dåliga beteendet: skrik inte, inget handgemäng, ingen arg uppsyn. Låtsas att valpen inte finns - då förstår den snabbt budskapet

Låt inte skällandet driva dig till vansinne
Visste du att valpar instinktivt börjar vakta när de är omkring 6 till 7 månader? Hundägare som inte känner till detta och uppmuntrar sina hundar att skälla får till slut en hund som skäller vid första bästa tillfälle. Mönstret blir mycket svårt att bryta i efterhand.

Om du vill ha en lugn tillvaro med din vuxna hund ska du inte uppmuntra valpen att skälla. Det innebär däremot inte att den kommer att strunta i verkliga hot - den kommer att reagera instinktivt.

Du ska absolut inte uppmuntra eller belöna frenetiskt skällande. Hunden kan bli upphetsad och skälla innan ni ska ut på promenad. Vänta, stå still och ignorera den. När valpen har lugnat ned sig och slutat skälla, kan du fortsätta med förberedelserna.

Så de så..